Målningar i grottor placerades ofta på akustiskt bra platser, har en fransk forskare kommit fram till. Målningar och musikutövning tycks ha gått hand i hand.
Ofta tänker vi oss att grottmålningarna för tiotusentalet år sedan kom till enbart i syfte att besvärja makterna och främja jaktlyckan och måhända under tystnad. Iegor Reznikoff vid Paris universitet är delvis av en annan uppfattning. Han är expert på resonans och akustik och har vanligen sitt arbete förlagt till kyrkor och konserthallar. Nu har han emellertid undersökt flera stenåldersgrottor i Frankrike och gjort en fascinerande upptäckt.
– Första gången jag befann mig i en förhistorisk grotta prövade jag resonansen i den, förklarar Reznikoff. Genast inställde sig frågan: Finns det ett samband mellan resonansen och målningarnas placering?
Reznikoff undersökte härefter ingående alla franska grottor med målningar, bland annat Niaux och Le Portel i Ariege och Arcy-sur-Cure i Burgandy, och fann att så faktiskt var fallet. För det första var flertalet målningar gjorda på den plats där resonansen var som allra bäst, eller mycket nära. För det andra är mängden målningar inom dessa områden proportionell till resonansens intensitet. Och för det tredje verkar goda resonansområden belägna på platser där målning skulle vara komplicerad, till exempel trånga passager, vara utmärkta med röda linjer – något som antyder att grottans användare kontrollerade de musikaliska möjligheterna innan målningsarbetet tog vid.
Iegor Reznikoffs teorier stöds också av att en mängd benflöjter hittats i eller i närheten av grottor med förhistoriska målningar.
– Stammarna som levde här åstadkom ljud med stenar, träbitar, olika trummor och så vidare, menar han. Och naturligtvis sjöng de, som alla andra kulturella grupper från andra områden. Det visar mina studier i grottorna – och det rituella uppsåtet är mycket övertygande.
– Första gången jag befann mig i en förhistorisk grotta prövade jag resonansen i den, förklarar Reznikoff. Genast inställde sig frågan: Finns det ett samband mellan resonansen och målningarnas placering?
Reznikoff undersökte härefter ingående alla franska grottor med målningar, bland annat Niaux och Le Portel i Ariege och Arcy-sur-Cure i Burgandy, och fann att så faktiskt var fallet. För det första var flertalet målningar gjorda på den plats där resonansen var som allra bäst, eller mycket nära. För det andra är mängden målningar inom dessa områden proportionell till resonansens intensitet. Och för det tredje verkar goda resonansområden belägna på platser där målning skulle vara komplicerad, till exempel trånga passager, vara utmärkta med röda linjer – något som antyder att grottans användare kontrollerade de musikaliska möjligheterna innan målningsarbetet tog vid.
Iegor Reznikoffs teorier stöds också av att en mängd benflöjter hittats i eller i närheten av grottor med förhistoriska målningar.
– Stammarna som levde här åstadkom ljud med stenar, träbitar, olika trummor och så vidare, menar han. Och naturligtvis sjöng de, som alla andra kulturella grupper från andra områden. Det visar mina studier i grottorna – och det rituella uppsåtet är mycket övertygande.
